flowerheartmyran.blogg.se

Sassa hade bestämt sig för att ta hem den lilla flickan. Nu brydde hon sig värkligen och hon skulle fixa dethär. Hon ställde sig upp och såg på flickan. Sassa sträckte fram sin hand och flickan tog den. De gick långsamt hand i hand på stranden mot att kanske hitta en väg eller något... När de gick ett tag såg de en väg. Sassa: "Du, vi går till vägen så kanske vi kan hitta dina föräldrar" Hon tittade lugnt tillbaka på Sassa och sa: "Okej. Mamma o pappa är i den oranga byn" De fortsatte gå men när Sassa satte ner sin fot på marken kännde hon det kalla vattnet. För att ta sig till vägen skulle de behöva gå över ett litet vad ställe. Sassa tog upp Flickan på ryggen och bar henne över vattnet. Väl på vägen såg de en by. Sassa var lättade och flickan skrek: "MAMMMA PAPPA HÄR E JAAAG!!" Sassa stannde upp. Det var minst 4 polisbilar som stod parkerade vid byn, massa oroliga människor och Poliser här och var. Flickan började springa lite långsamt men orkade inte hela vägen så Sassa fick bära igen. "SOFIE!!!!" Hördes en kvinna skrika och flickan skrek: "MAMMMAA!" Sassa släppte den lilla Sofie och ´hennes mamma kom springandes med tårar i ögonen. "Dumma lilla du!! Lova att aldrig springa iväg igen!!!" Flickan som knappt fick luft i kramen hennes mamma kramade henne. "Mamma, Den dära flickan räddade mig. De skulle Kappoffa mig!" "Söta Sofie, ta det lugnt. Du slog nog i huvudet." Men mamman kollade ändå bort mot Sassa, och sprang fram. "TACK TACK TACK!" Sassa log och hoppades att hon nu kunde gå, men nej nej. Poliserna ville vet vad som hade hänt. Det var dags att ljuga ihop något.... Sassa sa att hon hittat flickan i vattnet när hon simmade och sedan hämtat henne. Där när hon stod brevid polisbilen och tittade in i backspegeln såg hon något som fick henne att tappa andan. Hennes hår var inte längre svart. Det var rött. Hon hade gjort något som hade förändrat henne, nu hade hon iaf bevisat en del av vad de kan mer än att döda. Hon hade räddat ett liv. Men, nu hade alla åkt. Där stod hon, ensam. Helt ensam. ____________________________________________________________________________________________ Det blev lite mer. Enyoy!